I.  Europa.  820  55.  Schweden.

Bland  de  tre  statsräden  utan  departennt  böra  minst  tvä  hafva  förvaltat  civil
beställning.

$  7.  Alla  regeringsärenden,  med  undantag  af  sädana,  som  i  15  $  omförmälas,
skola  inför  Konungen  i  statsrädet  föredragas  och  där  afgöras.

$  8.  Ej  mä  konungen  fatta  nägot  beslut  i  mäl,  hvaröfver  statsrädet  höras  bör,
därest  icke  minst  tre  af  statsräden,  utom  vederbörande  föredragande,  tillstädes  äro.
Statsrädets  sanıtliga  ledamöter,  där  de  icke  laga  förfall  äga,  skola  öfvervara  alla  mäl
af  synnerlig  vikt  och  omfattning,  som,  efter  dem  förut  meddelade  föredragningslistor,
ji  statsrädet  förekomma  och  rikets  allmänna  styrelse  röra.  Sädana  äro:  frägor  och
förslag  om  nya  allmänna  författningars  vidtagande;  om  upphäfvande  och  förändring
af  de  förut  gällande;  om  nya  allmänna  inrättningar  uti  särskilda  styrelsens  grenar,
med  flera  af  dylik  beskaffenhet.

$  9.  Uti  alla  mäl,  som  hos  Konungen  i  statsrädet  förekomma,  skall  protokoll
föras.  Där  rikets  säkerhet  eller  eljest  synnerligen  viktiga  skäl  kräfva  hemlighällande
af  mäl,  som  angär  rikets  förhällande  till  främmande  makt,  skall  öfver  mälet  föras
särskildt  protokoll.

Statsrädets  tillstälesvarande  ledamöter  böra,  under  ansvarighet  för  rädslagen,
till  den  päföljd,  hvarom  i  106  och  107  8$  vidare  stadgas,  ovillkorligen  till  protokollet
sina  meningar  yttra  och  förklara;  Konungen  dock  förbehället  att  allena  besluta.
Skulle  nägonsin  den  oförmodade  händelse  inträffa,  att  Konungens  beslut  vore  uppenbarligen
  stridande  mot  .rikets  grundlag  eller  allmän  lag,  äligge  det  dä  statsrädets
ledamöter  att  kraftiga  föreställningar  däremot  göra.  Den,  som  ej  särskild  mening
till  protokollet  anfört,  vare  för  beslutet  ansvarig,  säsom  hade  han  styrkt  Konungen
att  det  beslut  fatta.

$  10.  Innan  ärendena  hos  konungen  i  statsrädet  föredragas,  skola  de,  genom
nödiga  upplysningars  inhämtande  frän  vederbörande  ämbetsverk,  af  den  föredragande
beredas.

$  11.  I  mäl,  som  angä  rikets  förhällande  till  främmande  makter,  skola  alla
meddelanden  till  främmande  makt  eller  Konungens  sändebud  i  utlandet,  utan  afseende
a  ärendets  beskaffenhet,  ske  genom  ministern  för  utrikes  ärendena.

$  12.  Konungen  äger  att  i  afhandlinger  och  förbund  med  främmande  makter
ingä,  sedan  statsrädet  däröfver  blifvit  hördt.

$  13.  Vill  konungen  börja  krig  eller  sluta  fred,  kalle  dä  till  ett  utomordentligt
statsräd  statsrädets  samtliga  ledamöter,  framställe  för  dem  de  skäl  och  omständigheter,
  som  härvid  till  öfvervägande  förekomma,  samt  äske  däröfver  deras  yttranden,
hvilka  de  skola  hvar  för  sig,  med  den  ansvarighet  107  $  bestämmer,  till  protokollet
afgifva.  Konungen  äge  därefter  makt  att  fatta  och  utföra  det  beslut,  som  han  för
riket  nyttigast  finner.

$  14.  Öfver  rikets  krigsmakt  till  lands  och  sjöss  äger  konungen  högsta  befälet.

$  15.  Kommandomäl,  hvarmed  förstäs  sädana,  som  konungen,  i  egenskap  af
högste  befälhafvare  öfver  krigsmakten  till  lands  och  sjöss,  omedelbarligen  besörjer,
mä  konungen,  dä  han  själf  förer  riksstyrelsen,  afgöra  i  närvaro  af  den  bland  krigsdepartenientens
  chefer,  till  hvars  departement  ärendet  hörer.  Honom  äligge,  vid