I.  Europa.  824  55.  Schweden.

$  34.  Statsministern  och  ministern  för  utrikes  ärendena  innehafve  rikets  högsta
värdighet,  och  statsräden  den  närmaste  därintill.  Ledamot  af  statsrädet  mä  icke
tillika  annat  ämbete  utöfva,  ej  heller  nägra  inkomster  däraf  uppbära.  Justitieräd
eller  regeringsräd  mä  ej  tillika  annat  ämbete  innehafva  eller  utöfva.

$  35.  Statsrädets  ledamöter,  presidenter  och  chefer  för  kollegier  eller  de  i  dessas
ställe  inrättade  verk,  justitiekansleren,  cheferna  för  fängvärden,  landtmäteriet,
statens  järnvägstrafik,  lots-,  post-,  telegraf-  och  tullverken  samt  skogsväsendet,
expeditionschefer  i  statsdepartementen,  öfverstäthällaren,  understäthällaren  och
polismästaren  i  hufvudstaden,  landshöfdinger,  fältmarskalkar,  generaler  och  amiraler
af  alla  grader,  generaladjutanter,  öfveradjutanter,  stabsadjutanter,  kommendanter
i  fästningarna,  Öfverstar  för  regementena,  sekundcheferna  för  gardesregementena
till  häst  och  fot  och  för  lifregementets  kärer  samt  cheferna  för  öfriga  särskildt  för
sig  bestäende  militära  kärer  eller  bataljoner,  cheferna  för  artilleriet,  fortifikations-,
fältmätnings-  och  sjömätningsväsendet,  ministrar,  sändebud  och  agenter  för  handeln
hos  främmande  makter,  samt  de  ämbets-  och  tjänstemän,  som  uti  konungens  kabinett
för  utrikes  brefväxlingen  och  vid  beskickningarna  nyttjas,  hafva  förtroendesysslor,
hvarifrän  konungen  mä  dem  entlediga,  när  han  pröfvar  rikets  tjänst  det  fordra.  Konungen
  kungöre  dock  sädana  beslut  i  statsrädet,  hvars  ledamöter  vare  skyldiga  att
däremot  göra  underdäniga  föreställningar,  om  de  finna  sig  därtill  skäl  äga.

$  36.  De  som  bekläda  domareämbeten,  sä  högre  som  lägre,  samt  alla  andra
ämbets-  och  tjänstemän,  än  de  i  föregäende  $  nämnda,  kunna  icke,  utan  medelst
rannsakning  och  dom,  ifrän  sina  innehafvande  sysslor  af  konungen  afsättas,  ej  heller,
utan  efter  egna  ansökningar,  till  andra  tjänster  befordras  eller  flyttas.

$  37.  Konungen  äger  att  ii  adeligt  ständ  upphöja  män,  som,  genom  trohet,  tapperhet
och  dygd,  lärdom  och  nitiska  tjänster,  gjort  sig  af  konungen  och  riket  synnerligen
förtjänta.  Konungen  mä  jämväl,  säsom  belöning  för  stora  och  utmärkta  förtjänster,
tilldela  adelsmän  friherrlig  och  friherrar  greflig  värdighet.  Ej  mä  adelskap,  eller
friherrlig  eller  greflig  värdighet,  som  hädanefter  förlänas,  tillfalla  flera,  än  den,  hvilken
adlad  eller  upphöjd  blifvit  och,  efter  hans  död,  i  rätt  nedstigande  led  efter  led,  hans
äldste  manlige  bröstarfvinge  af  äldsta  grenen,  samt,  efter  dennas  utgäng,  stamfaderns
närmaste  manlige  afkomling,  af  dä  lefvande  äldsta  släktgren,  och  sä  vidare.  Om,
genom  arf,  adeligt  ständ  tillfaller  den,  som  redan  blifvit  däruti  själf  upphöjd,  eller
genom  närmare  arf  insatt,  upphöre  hans  eget  adelskap,  säframt  detta  icke  är  af  högre
värdighet,  i  hvilken  händelse  stamfaderng  adelskap  öfvergär  till  närmaste  släktgren;
finnes  ingen  sädan  utslockne  ätten.  Förklaras  nägon  sitt  adelskap  förlustig,  tillfaller
detsamma  den,  som  därtill,  enligt  här  stadgade  grunder,  närmast  berättigad  är.

Riddarhusordningen,  som  fastställes  af  konungen  samt  ridderskapet  och  adeln
gemensamt,  bestämmer  huru  ridderskapet  och  adeln  mä  sammanträda,  för  att  om
sina  gemensamma  angelägenheter  besluta.

$  38.  Alla  ifrän  konungen  utgäende  expeditioner  och  befallningar,  utom  i  kommandomäl,
  skola,  för  att  blifva  gällande,  vara  försedda  med  konungens  underskrift
och  kontrasignation  af  vederbörande  föredragande,  som  vare  ansvarig,  att  de  instämma
med  däröfver  förda  protokoll.  Alla  föreskrifter  och  erinringar  om  verkställighet  af