I.  Europa.  831  55.  Schweden.

$  87.  1.  Riksdagen  äger  gemensamt  med  Konungen  makt  att  stifta  allmän  civiloch
  kriminallag  äfvensom  kriminallag  för  krigsmakten  och  att  sädan  förut  stiftad  lag
förändra  och  upphäfva.  Ej  mä  Konungen  utan  Riksdagens  samtycke,  och  icke  Riksdagen
  utan  Konungens,  nägon  ny  lag  göra  eller  gammal  afskaffa.  Frägor  härom
mä  i  Riksdagens  kamrar  kunna  väckas  och  skola,  sedan  vederbörande  utskott  däröfver
blifvit  hördt,  af  Riksdagen  afgöras.  Beslutar  Riksdagen  för  sin  del  nägon  ny  lag  eller
gammal  lags  upphäfvande  eller  förändring,  aflämnas  förslag  därom  till  Konungen,
som  inhämte  statsrädets  och  lagrädets  tankar  däröfver,  och,  sedan  Han  Sitt  beslut
fattat,  meddele  Riksdagen  antingen  Sitt  samtycke  till  dess  ästundan  eller  Sina  skäl
att  det  vägra.  Kan  Konungen  icke  förr,  än  Riksdagen  ätskiljes,  fatta  och  meddela
Sitt  beslut,  vare  Han  oförhindrad  att  före  nästföljande  riksdags  öppnande  förslaget
ordagrant  bifalla  och  allmän  kungörelse  därom  utfärda.  Sker  det  ej,  anses  förslaget
hafva  förfallit,  och  Konungen  underrätte  dä  Riksdagen  vid  dess  nästa  sammankomst
om  de  skäl,  som  hindrat  förslagets  antagande.  Finner  Konungen  godt  nägon  lagfräga
för  Riksdagen  framställa,  äske  han  statsrädets  och  lagrädets  yttrande  däröfver,
samt  meddele  Sin  proposition  tillika  med  berörda  yttranden  ät  Riksdagen,  som  med
frägan  vidare  förfar,  säsom  i  Riksdagsordningen  sägs.

2.  Riksdagen  äge  ock  gemensamt  med  Konungen  stifta,  förändra  eller  upphäfva
kyrkolag;  dock  att  därvid  erfordras  samtycke  jämväl  af  allmänt  kyrkomöte.  Öfver
förslag  angäende  dylik  lag  skola,  pä  sätt  i  mom.  1  sägs,  statsrädets  och  lagrädets
tankar  inhämtas  och  jämte  Konungens  proposition,  dä  sädan  göres,  Riksdagen
meddelas.  Har  ej  förslag,  hvarom  nu  fräga  är,  före  början  af  riksdagen  näst  efter
den,  som  framställt  eller  antagit  förslaget,  blifvit  säsom  lag  genom  allmän  kungörelse
utfärdadt,  vare  det  förfallet,  och  Konungen  underrättedä  Riksdagen  om  de  skäl,
som  hindrat  förslagets  antagande.

$  88.  Med  förklaring  öfver  civil-och  kriminal-  samt  kyrkolag  förhälles  som  med
sädan  lags  stiftande.  De  förklaringar,  som,  till  svar  pä  inkomna  förfrägningar  om
lagens  rätta  mening,  konungen  genom  dess  högsta  domstol  emellan  riksdagarna
gifver,  kunna  ogillas  af  först  därefter  sammanträdande  riksdag,  sä  ock,  om  förklaring
angär  ämne,  som  till  kyrkolag  hörer,  af  det  allmänna  kyrkomöte,  som  öfter  förklaringens
meddelande  först  hälles,  och  mä  dylika  förklaringar,  där  de  sälunda  ogillade  blifvit,
ej  längre  gälla  eller  af  domstolorna  iakttagas  och  äberopas.

&amp;  89.  Uti  riksdagens  kamrar  mä  frägor  väckas  om  förändring,  förklaring  och
upphäfvande  af  lagar  och  författningar,  som  rikets  allmänna  hushällning  röra;  om
sädana  nya  lagars  stiftande  samt  om  grunderna  för  allmänna  inrättningar  af  alla  slag.
Riksdagen  äge  dock  icke  makt  att  i  dessa  mäl  annat  eller  mera  besluta,  än  föreställningar
och  önskningar,  att  hos  konungen  anmälas,  och  hvar&amp;  konungen,  sedan  statsrädet
däröfver  blifvit  hördt,  göre  det  afseende  han  för  riket  nyttigt  finner.  Vill  konungen
ät  riksdagen  öfverlämna  att  gemensamt  med  honom  nägot  afgöra,  som  rikets  allmänna
styrelse  rörer,  dä  förfares  därmed,  pä  det  sätt,  som  angäende  lagfräger  är  i  87  $  1
mom.  stadgadt.

$  90..  Under  riksdagens,  dess  kamrars  eller  utskotts  öfverläggningar  och  pröfning
md  icke  uti  nägot  annat  fall  eller  pä  nägot  annat  sätt,  än  grundlagarna  bokstafligen