I.  Europa.  835  55.  Schweden.

konungen  skriftligen  anmäla  sin  önskan,  att  han  ville  ur  statsrädet  och  ifrän  ämbetet
skilja  den  eller  dem,  emot  hvilka  anmärkning  blifvit  gjord.

Frägor  uti  detta  ämne  kunna  i  riksdagens  kamrar  väckas  och  af  andra  riksdagens
utskott  än  konstitutionsutskottet  hos  kamrarna  andragas,  men  icke  af  riksdagen
afgöras  förr,  än  sistnämnda  utskott  däröfver  blifvit  hördt.  Under  riksdagens  öfverläggningar
  därom  skola  icke  konungens  beslut  uti  mäl,  som  röra  enskilda  personers
eller  korporationers  rättigheter  och  angelägenheter,  kunna  ens  nämnas,  ännu  mindre
nägon  riksdagens  pröfning  underställas.

Allt  hvad  riksdagen  efter  granskning  godkänt  eller  lämnat  oanmärkt,  bör  anses
hafva  vunnit  decharge  i  afseende  pä  det  granskade,  och  ingen  ny,  till  ansvarighet
förbindande,  granskning  af  ny  riksdag  i  samma  mäl  vara  tilläten;  dock  bör,  oaktadt
den  af  riksdagens  utskott  eller  revisorer  förrättade  generella  öfversikt  af  statsmedlens
utdelning,  det  äligga  vederbörande  ämbetsmän  att  verkställa  den  speciella  revision,
som  dem  i  kraft  af  deras  ämbetsbefattning  tillkommer.

$  108.  Lagtima  riksdag  skall  hvart  tredje  är,  pä  sätt  i  riksdagsordningen  sägs,
förordna  sex  för  kunskaper  och  lärdom  kända  män  att  jämte  justitieombudsmannen,
som  bland  dem  förer  ordet,  utöfva  värd  öfver  tryckfriheten.  Dessa  kommitterade,
af  hvilka  tvä,  utom  justitieombudsmannen,  skola  vara  lagfarna,  äge  sädan  befattning,
att,  i  händelse  nägon  författare  eller  boktryckare,  innan  tryckningen,  själf  öfverlämnar
dem  en  skrift  och  begär  deras  yttrande,  huruvida  ätal  därä,  efter  tryckfrihetslagen,
kan  äga  rum,  skola  justitieombudsmannen  och  minst  trenne  kommitterade,  hvaraf
en  lagfaren,  ett  sädant  yttrande  skriftligen  afgifva.  Förklara  de  däruti,  att  skriften
mä  tryckas,  vare  dä  bäde  författare  och  boktryckare  frän  allt  ansvar  fria,  och  ligge
det  &amp;  kommitterade.

$  109.  Lagtima  riksdag  kan  ej  utan  egen  begäran  upplösas  förr  än  den  varit
fyra  mänader  tillsammans,  därest  icke  konungen,  säsom  i  riksdagsordningen  sägs,
förordnar  om  nya  val  till  bäda  kamrarna  eller  den  ena  af  dem,  i  hvilka  fall  riksdagen
skall,  med  bibehällande  af  sin  egenskap  utaf  lagtima,  sammanträda  &amp;  den  tid  inom
tre  mänader  frän  det  riksdagen  blef  upplöst,  som  konungen  bestämmer,  samt  mä
ej  vidare  af  konungen  upplösas  förr  än  efter  fyra  mänader  frän  det  senare  sammanträdets
  början.

Urtima  riksdag  äger  konungen,  när  han  för  godt  finner,  ätskilja,  och  vare  urtima
riksdag  alltid  upplöst  innan  tid  för  lagtıma  riksdags  sammanträde  infaller.

Där  s&amp;  oförmodadt  skulle  hända,  att  riksdag,  när  den  afslutas,  icke  hade  staten
reglerat  eller  nägon  ny  bevillning  till  bestämdt  belopp  sig  ätagit,  fortfare  den  förra
statsregleringen  och  bevillningen  intill  nästa  riksdag.  Är  äter  bevillningens  hela
belopp  bestämdt,  men  kamrarna  icke  om  fördelningen  däraf  ense,  dä  skola,  efter
den  fastställda  bevillningssummans  förhällande  till  den,  som  vid  föregäende  riksdag
blifvit  fördelad,  de  i  den  sista  bevillningsförordningen  stadgade  artiklar  jämlikt  ökas
eller  minskas;  och  uppdrage  riksdagen  ät  de  af  riksdagen  valda  fullmäktige  i  riksbanken
och  fullmäktige  i  riksgäldskontoret  att  en  ny  bevillningsförordning  p&amp;ä  sädan  grund

uppgöra  och  utfärda.
105*